FAMILY,  FRIENDS

Överraskningen. Del ett.

Jag måste dela upp det här i flera delar. Annars kommer det att bli en enda lång novell och ingen, inte ens jag kommer att orka läsa. Så här kommer del ett av min härliga weekend anordnad av fyra vackra människor.

För en vecka sedan satt jag här på kontoret och hjärtat var fyllt av värme efter en helg i Oslo. En helg som jag inte hade en susning om att den skulle ske förrän på tisdag eftermiddag samma vecka. På torsdagen fick jag veta att jag skulle packa kläder och att jag var ledig från arbetet på fredagen. Att mamma skulle ha Grynet och att vi skulle åka bil.

Långt.

2014-01-26 14.04.36-1

lunchstopp i Hedemora.

Så fredag förmiddag packade vi bilen full och styrde mot Hedemora för att lämna av Grynet samt äta lite lunch och umgås innan vi åkte vidare. Kanonstart i mitt tycke. Man kan aldrig få för mycket av mor och far. In i bilen och både jag och August somnade ganska så snabbt

När vi vaknade till strax innan Örebro så var det en aning yrvaket men desto piggare än tidigare på förmiddagen som, för min del,  var ett enda vakuum efter en natt med lite för lite sömn. Passerade Örebro och där började jag ana vart vi var på väg. Vi åkte nämligen mot Karlstad/Oslo och jag känner ingen i Karlstad men däremot i Oslo…

Och resan fortsatte. Länge. Toklänge. I baksätet försökte jag roa August bäst jag kunde och jag måste säga, underbara unge, vilken kille. Inget gnäll, han tjoa och stimma efter bästa förmåga. Inte helt lätt när man sitter fastspänd i en bilstol men jag tyckte vi löste det ganska så bra. Lite tv på plattan, böcker, leksaker, mellanmål…och några stopp för att sträcka på benen och lufta rumpan. När vi kommit så långt som Årjäng berättade T vart vi skulle och vem vi skulle träffa. *glädje*

Michaela.

Japp, det var till henne vi var på väg. Tjejen som lämnade Leksand för Sveriges huvudstad och just nu mellanlandar i Oslo för att driva en butik. Och efter många timmar i bilen,  T´s speciella bilkörning i stadstrafik(herregud!) och en hel drös med minnen från min tid i staden som översköljde mig så kom vi fram till Drottningens Gate.

Slutdestination. Framme. Och en bamsekram av finaste hjärtevännen.

Tömde bilen på allt vi lyckats knöka in. Ojoj, resa med barn, det tar plats. Herregud. Det kändes nästintill som att vi skulle vara borta flera veckor. Men med mycket envishet lyckades vi gemensamt att få med oss barn och packning upp i Michaelas vackra lägenhet. Ett fönster ut mot staden, högt i tak, sovloft och jag skulle säga nybyggd charm. Lite mat i magen, tjattrande, ett hej från gulliga Sandra och sedan somnade vi alla gott.

Och jag.

Jag hade inte den blekaste om vad lördagen skulle bjuda på, inte mer än att jag skulle tillbringa den på tu man hand med Michaela.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.