• INSIDE,  LIFE

    Semesterfeelings…njae, inte direkt!

    Jag är ingen semestermänniska. Inte någonstans. Alla andra njuter och ”verkar” må bra. Längtar efter sina lediga dagar. Känner en oändlig energi sprudla inombords för saker som ska göras och ser fram emot ”baravara” tid. Träffar vänner och är spontana. Tar långa sovmorgnar, äter frukost i lugn och ro. Åker på både små och stora utflykter. Lever här och nu. Typ -fångar dagen mentalitet. Alla utom jag. De sista veckorna innan jag gick på semester kände jag min sinnesstämning förändras. En gnagande oro. Att vara hemma i fyra veckor. Vad skulle jag göra all denna tid, något som jag fortfarande inte vet. Hela våren har varit en enda hektisk period…

  • INSIDE

    Minnen…på gott och ont.

    Jag är fortfarande ut balans efter fredagen. Enormt mycket ”flashbacks” och mardrömmar har härjat under helgen, något som dessvärre gör att hela jag är seg som kola. Både i huvudet och kroppen. Hela dagen har jag känt mig sorgsen, ensam och rädd. För det här är konsekvensen av att minnen som varit inkapslade under lång tid kommer upp till ytan återigen. Dock så vet jag även att det är ett måste. Att jag måste försöka ta mig igenom det här jobbiga för att någon gång kunna bli bättre. Och i mitt fall så är det just att överleva det jobbiga som är det stora frågetecknet. Kommer jag orka? Då det trots allt…

  • INSIDE,  MOI

    Glad men saknar…

    Jag är fortfarande inte i fas med livet. Många tankar som far fram och tillbaka, splittrade och vilsna. Återhämtningen som ska ske under helgen är inte riktigt tillräcklig. Som det har varit de senaste veckorna så har mina helger gått åt till att andas. Mer än så har jag inte orkat. Något som gör ont i hjärtat för det betyder att min son och sambo inte får den uppskattning och närvaro från mig som de förtjänar. Så här i början av veckan så tänker jag att till helgen, till helgen då ska vi åka skridskor eller hälsa på någon… Där stannar tanken. Och jag känner mig så frustrerad över detta.…

  • INSIDE

    När landningen gör ont.

    Himmel vad ont det gjorde att landa efter fredagens besök hos Psykolog Philip. Vi snackar alltså riktig kraschlandning. Utan fallskärm. Fredagen gick bra, jag lyckades hålla mig uppe utan större ansträngning men sedan hände något på natten. Jag blev orolig, började må illa och hade svårt att komma in i djupsömn. Lördagens morgon startade segt, jag kände att all energi runnit ur mig och jag försökte fundera ut en plan på hur jag skulle överleva dagen. Lusten till att göra något var som bortblåst och allt jag såg, hörde, kände eller tänkte lyckades bli till negativa saker gentemot mig själv. Som så många gånger förut. Men på sistone har jag…

  • INSIDE

    I morgon är det dags igen…

    Och så har en vecka passerat. Jag har verkligen inte hunnit med mentalt att dagarna liksom rusat förbi. Det kändes som i går jag satt här på plats i sängen och printade ner mitt inlägg om nuvarande hälsostatus. Vad sjuttsingen hände? Vart tog dagarna vägen? Jag har som ingen aning om någonting. Men jag vet en sak. Att i morgon är det åter dags att bege mig till Falun för att träffa Psykolog Philip. Vilket jag inte gjort sedan december månad någon gång. Så från att ha ett besök i veckan till ett uppehåll på nästan 2 månader samt att gå från heltidssjukskriven till att påbörja ett nytt jobb, heltid,…

  • INSIDE

    Krasch, Boom, Bang!

    I helgen så kraschade jag. Sådär riktigt ordentligt. Orken försvann och jag blev apatisk här hemma. Kalaset som var inplanerat för mig och Buse, blev inte av för min del. I stället städade jag undan julen och försökte att inte gräva en alltför stor grop till mig själv… Vandrade mest runt som en grå mus, utan vilja eller lust till livet. Ångestens piska rappade min kropp och smärtan…den är obeskrivbar. Så en helg som jag planerat att vi skulle ha familjemys och återhämtningstid slutade i stället med att jag slutade fungera. Den uppåtgående trend som min sambo märkt av den senaste veckan var som bortblåst. Och det kändes som om…

  • INSIDE

    ”Lagom- men ändå dyster”

    Jag är i en fas just nu där jag inte riktigt kan formulera orden på ett bra sätt. Det låser sig. Som alltid när jag vandrar runt i mellanmjölk. Jag har märkt det, att jag har så mycket lättare att uttrycka mig när jag är högt upp i det blå eller långt ner under jordens yta…ja ni vet, där nere i myllan och kryllar. Så hur mycket jag än vill ha mitt liv på en mer lagom nivå så kan jag nu känna att jag saknar min förmåga att uttrycka mina känslor. Visst, jag har alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt men i skrift har det aldrig varit några…

  • INSIDE

    När något blir så fel…

    Jag har haft så mycket känslor inom mig som har stormat runt sedan förra helgen då vi hade pyjamasparty hemma hos våra fina vänner. Och det är och har varit mycket vacklande fram och tillbaka. Det var så mysigt att vara där tillsammans. Alla barnen med sin härliga energi och vi vuxna som samtalade så gott det gick samtidigt som vi lagade mat och bara var. Inget konstlat. Bara värme. Någonstans efter maten och mitt i Idol så började dock Buses energi ta slut och han kunde inte sitta still av rädsla för att somna och missa något roligt. Inga konstigheter. Men på något konstigt sätt så växte även öronen…

  • INSIDE

    Bara att byta eller?

    Så. Hur gick det nu för mig att komma i väg i dag? Ja, det undrar jag med. Men jag kom i väg. Och jag har haft min session med PsykologPhilip som planerat. Men det var segt att komma i väg. Jag var så omotiverad och det berodde enbart på min brist på energi. Så dagens mission blev att bena ut hur det kan komma sig att jag tappat den så totalt häromdagen. Men med lite klurande kom vi fram till att en del av orsaken till min färd åter ner i dyn var lördagens festligheter. Det är nämligen som så att dessa tillfällen dessvärre tar för mycket energi av…

  • INSIDE

    På dagen fem månader sedan.

    Jag är en tänkare. Och när jag går in i mig själv. Så där riktigt, in i det innersta. Det som jag väldigt sällan öppnar upp. Inte ens för mig själv. Men när det händer, när jag väl är där. Då är det bara att stanna upp och låta tankarna yra runt och samtidigt försöka få tankarna och känslorna att samspela. En inte helt lätt uppgift. Men ändock rätt så behaglig. I dag kände jag. Helt spontant för att bryta morgonmönstret som jag och Fröken Svår levt med under några veckors tid när min energi varit nere på minus. Jag vet inte vad det var för speciellt just i dag.…