• FAMILY,  INSIDE

    De förtjänar inget annat än det bästa.

    Att leva på kanten hela tiden. Ständigt balanserande för att inte trilla över kanten. Det är svårt. Så svårt. För det krävs bara att en liten lätt vindpust ger dig en puff i fel riktning. Och med det menar jag en lätt… De senaste två veckorna har vindarna varit otroligt starka. Jag har trillat omkull. Tålamodet har brustit. Det logiska tänkandet har havererat. Jag har vacklat. Famlat i mörker. Genomlidit dagarna. Likaså nätterna. Sömnen har varit minimal. Jag har lydigt följt med i spiralen nedåt. Längre och längre ned. Har sedan rest mig aningen. Något sånär tills nästa stormby kom åter med full kraft och svepte med mig över kanten.…

  • INSIDE

    Statusuppdatering.

    Tiden har flugit i väg sedan sist. Men jag finns här. Vår familj på 3 har blivit 4. ❤ Och livet rullar på. Det är höga berg och djupa dalar. Timme för timme betar jag av dagarna. För det är så snabbt det pendlar, mitt mående, från den ena timmen till den andra svänger det och jag vet aldrig när det kommer att svänga. Något som tär på mig, att ständigt leva i ovisshet. Att ena stunden befinna sig i en ”glädjevåg” och inte veta när nästa dipp kommer. Eller att inte veta om det är tårar, ilska, sorg eller uppgivenhet som kommer att ta över mitt sinne och jäklas…

  • FAMILY,  INSIDE

    Påsklov och bilder för minnet.

    Hittade lite blandade bilder i min mobil. Saker vi roat oss med på sistone. Såsom att drömma om att äga en skoter, träffa fyrbenta kompisar, genomföra första slalomtävlingen, besöka Leo´s Lekland med kompisar, hänga i snön och besöka vårsalongen på Leksands bibliotek och stolt visa upp sitt eget bidrag.  Dagarna går sakta framåt(eller går de fort?, jag vet faktiskt inte) och just nu är det påskledigt i vårt hem. Agge ska för första gången i sitt liv få ha påsklov i en hel vecka, jag har alltid jobbat tidigare, precis som Tobbe och därför känns det aningens ovant att få hänga med Busen under denna fantastiska vår/vintervecka. Av förklarliga skäl, då…

  • INSIDE

    Två sessioner.

    Jag är inne i en fas nu när allt känns lite motigt. Det bär emot att skriva det. Men det är sanningen. Att, tre månader senare än planerat, starta traumabehandlingen har efter två sessioner verkligen satt sina spår. Det är inte bara den psykiska påfrestningen att återupprepa det som hänt, allt detta sätter sig även på kroppen. Det är som att alla krafter har runnit ur mig och jag känner att mitt tålamod är ungefär lika med noll. Att leva i min närhet är ingen lätt match för stunden och jag känner också att jag drar mig undan. När jag kliver ur sängen på morgon så är det som att…

  • INSIDE,  LIFE,  MOI

    2017 —> 2018.

    Det går lite tid mellan gånger som jag kikar in. Jag kommer mig liksom inte för att skriva även om jag så många gånger skulle behöva just det. Skriva. Lätta på hjärtat. Det är så mycket som hänt den här hösten 2017. Roliga saker. Omtumlande. Känslosamma. Sorgliga. Glädjebesked. Längtan… …allt blandat i en salig coktail. Vissa dagar har jag knappt orkat resa mig ur sängen med känslor som att jag inte vill mer. Vissa dagar har jag med glädje ”svingat” benen över sängkanten för att känna lust och glädje inför dagens göromål. Dock har det allt som oftast varit dagar av mittemellan. Sådana dagar som bara rullar på och varken…

  • INSIDE

    Att vara en del av något. Och ändå inte.

    Har ni någon gång känt känslan av att vara en del av någonting men ändå inte? Som att du inte är ”good enough” för att du inte kan leverera till hundra procent för stunden. Och när du inte kan leverera fullt ut då får du inte heller vara med och delta på samma sätt som andra. Informationen delas inte på samma sätt. Och även om en ställer frågor så är det olika bud från olika håll. Nu pratar jag inte jobb som detta kanske låter. Det gäller allt. Hemmet. Vänner. Jobbet. Livet. Med allt vad det innebär. För är det något jag har märkt under det här snart gångna året…

  • INSIDE,  LIFE

    Att återuppstå?

    Tiden går. Jag har varit här inne. Skrivit några rader för att ögonblicket senare radera alltihop. Det har inte känts som rätt tid. Orden har inte flödat. Så mycket som hänt den senaste tiden att jag inte kan finna orden så att de sätts i rätt mening. Det har och är en otroligt tuff period nu. Så mycket kan jag säga utan att det är en underdrift. Men jag tror och hoppas att detta bara är en tillfällighet. För som jag skrev i ett tidigare inlägg så kände jag att vindarna började vända. Och jag kände en styrka som jag saknat så länge. Dock vet vi alla att vindarna kan…

  • INSIDE

    En tunn skör tråd…

    Godmorgon vintertid! Denna vecka/helg måste klassas som hysterisk och just nu försöker jag ladda upp någon form av batteri för att överhuvudtaget klara av dagen. I går var min kära lille son på strålande humör *not* och skrek åt mig i bilen på väg till Halloweenfirandet i bystugan att jag skulle dö och att han bara skulle bo med sin pappa. Jag skulle försvinna. En 3-åring vet inte vad det betyder. Jag vet. Men det gjorde ändå så himla ont. När jag kämpar med att hålla ihop som människa, fixar och donar, följer med på sociala evenemang fastän min dagsform inte är i skick att delta…ja, allt jag gör, det…

  • INSIDE

    Föraktet.

    Den här bilden ploppade upp överst i mitt flöde på facebook i dag. Dagens datum för 4 år sedan. På bilden är jag mer tillfreds med livet, 30 kg lättare, gravid med en liten Buse, lycklig och galet taggad där i startfållan, redo att åka Cykelvasan tillsammans med Tobbe och Bärgarn. Det var då. På lördag är det dags för årets lopp. Jag har en startplats. Men inget annat. Inga kläder att använda, för små skor och inte en endaste mil i benen. Det vill säga; jag ska inte åka. Och det enda jag har tänkt på i dag, sedan denna bilden visades för mig, påminde mig om dåtiden; Är…

  • INSIDE

    Mäktiga tankar.

    Att skriva. Att skriva är att inse. Hur fel en kan ha. Eller hur rätt en kan ha. Det är därför som jag, medvetet, har valt att inte skriva något här inne på några dagar. Jag har helt enkelt inte orkat känna efter och möta mitt inre kaos. Ja. Det är precis vad det är, ett inre kaos. Och när jag har semester så är det ju egentligen en ypperlig tid att ta tag i allt detta men…inte jag…inte nu… Vilket såklart är något som kommer att få konsekvenser när jag börjar jobba om ungefär tio dagar. Fyra veckors semester, snart till ända, där jag försökt att isolera mig här…