• FAMILY,  INSIDE

    De förtjänar inget annat än det bästa.

    Att leva på kanten hela tiden. Ständigt balanserande för att inte trilla över kanten. Det är svårt. Så svårt. För det krävs bara att en liten lätt vindpust ger dig en puff i fel riktning. Och med det menar jag en lätt… De senaste två veckorna har vindarna varit otroligt starka. Jag har trillat omkull. Tålamodet har brustit. Det logiska tänkandet har havererat. Jag har vacklat. Famlat i mörker. Genomlidit dagarna. Likaså nätterna. Sömnen har varit minimal. Jag har lydigt följt med i spiralen nedåt. Längre och längre ned. Har sedan rest mig aningen. Något sånär tills nästa stormby kom åter med full kraft och svepte med mig över kanten.…

  • FAMILY,  INSIDE

    Påsklov och bilder för minnet.

    Hittade lite blandade bilder i min mobil. Saker vi roat oss med på sistone. Såsom att drömma om att äga en skoter, träffa fyrbenta kompisar, genomföra första slalomtävlingen, besöka Leo´s Lekland med kompisar, hänga i snön och besöka vårsalongen på Leksands bibliotek och stolt visa upp sitt eget bidrag.  Dagarna går sakta framåt(eller går de fort?, jag vet faktiskt inte) och just nu är det påskledigt i vårt hem. Agge ska för första gången i sitt liv få ha påsklov i en hel vecka, jag har alltid jobbat tidigare, precis som Tobbe och därför känns det aningens ovant att få hänga med Busen under denna fantastiska vår/vintervecka. Av förklarliga skäl, då…

  • AGGE,  FAMILY

    Mindre än en månad…

    Med mindre än en månad till beräknat nedsläpp så kan det ju tyckas vara så att saker ska vara förbereda, som att packa väskan till förlossningen, ha en plan för vem som kan hjälpa till med Agge när det är dags att åka in, tvättat kläder och andra tillbehör osv. Vi har inte kommit så värst långt. I lördags lyckades vi i alla fall organisera garaget lite lokalisera Agges första kläder. Den första maskinen ligger i tvätten nu. Men mer än så är det inte. Jag förstår inte att det går så segt men det känns så ofantligt långt borta. EN månad känns som en hel evighet. Då det inte…

  • FAMILY

    Lördagsnöje!

    Sjukstuga på de stora i hemmet och då får aktiviteterna anpassa efter ork och förmåga…för så är det ju, Buse har fortfarande MASSOR av energi i kroppen som vill ut på ett eller annat sätt. Och därmed bjöd lördagen på ett besök i lekparken, hockeycup för -06:orna samt en tur till brandstationen för att provsitta den nya, snygga brandbilen. Och vad beträffar val av aktiviteter så tycker jag minen ovan visar på en galet nöjd kille! Värmekameran testades såklart på hela familjen och visade en ”27 graders” Buse. Vädret var som det ska den här tiden på året och det var ren njutning att få insupa frisk luft med solens…

  • FAMILY

    Hemköpsparkeringen.

    Nu har vi kört tre dagar med VAB, första feberfria dagen i dag och det känns som en befrielse. Att vi i morgon kan ut och röra oss. Besöka livet utanför bunkern. Som vi behöver det. Både jag och den där snoriga men ack så rastlösa fyraåringen. Och så började min text för några timmar sedan. Mycket kan hända på den tiden. Har ni någon gång suttit på Hemköps parkeringen och gråtit? Det har jag gjort i dag. Vi skulle bara in och handla lite juice, frukt och fredagsmys. Något som började väldigt bra och slutade i total katastrof med ett barn som låg på golvet, skrikande och grinandes. Jag…

  • FAMILY

    En Januarilördag.

    Sambon i väg på hockey. Barnet var uppe på övertid. Han vägrade nämligen att sova för att farfar var här inne hos oss och kollade på derbyt. I stället stod han i fotändan av sängen och sågade sina räkchips, som han fick på lokala thairestaurangen tidigare i dag, till smulor. Perfekt Buse-lördagssyssla och Fröken Svår var mer än nöjd då hon agerade dammsugare och städade undan varendaste smula som återfanns på golvet. Riktigt bra samarbete dem sinsemellan måste jag säga. I övrigt har vi haft en softish dag. Jag och Busen. Morgonen och förmiddagen bestod av mysfrukost med tända ljus och lugn musik. Så skönt. Att slippa stress. Veta att…

  • FAMILY

    Grattis i efterskott bästa systra mi!!!

    Vi hängde inte bara på akuten i lördags. Nej såklart inte. När jag så till slut fick lämna farbror ögondoktor så åkte vi vidare till Färjkarlsbo för att gratulera världens bästa storasyster som fyllde år under tiden vi var i Sälen. Och födelsedagar ska en alltid se till att fira, det är ju det de är till för. Vi hade med oss paket och jag tror att det var en uppskattad present. Jag hoppas det. Kan lova att jag i allafall  var mäkta avens på innehållet. Något jag suktat efter bra länge men som ekonomin inte har räckt över till. Tuschpennor. Alkoholbaserade Pro Markers. Lyckos syster yster! Vi fikade. Go…

  • FAMILY

    #olssonbergströmgoestoSälen15

    Trötta själar som nu kommit hem. Busen sover sött i sin säng och somnade inte alltför sent trots att han sov hela vägen från Sälen till Leksand. Jag tror att det var en liten kille som har haft så roligt de senaste dagarna att han inte känt av tröttheten men när vi satte oss i en fullpackad bil i dag, ja då var det som om att han förstod att han lugnt kunde somna. Han visste att vi var samlade. Hela familjen. Men innan vi packade in oss för hemfärd passade vi på att äta lite kolbullar. Under en cykeltur spanade vi in en slogbod som låg vackert beläget vid…

  • FAMILY

    Cykelsemester dag ett.

    Det är något skumt när vi sover borta. Lilleman sover hela nätterna i sin resesäng. Jag vet inte vad det beror på men det var likadant i Trollhättan. Sov hela nätterna- i sin säng. Hemma. Ja, då är det givet att klockan 00:00  vaknar han och vill komma över till vår säng. Och jag begriper inte vad skillnaden är. Men jag kan lova att det är skönt när en får de där hela nätterna med ostörd sömn. Jag änner mig nästintill som en ny människa. En lite gladare sådan. Tänk vad lite sömn kan göra underverk. I dag har vi roat oss på lite olika håll. De stora grabbarna valde…

  • FAMILY

    Mors lilla Olle…

    I måndag tog jag med mig lilleman ut i skogen för att plocka blåbär. Och det var en sprallig liten kille som studsade ut ur bilen. Dock ändrades det snabbt till en mycket skeptisk liten kille som sakta traskade  efter mig ut bland blåbärsriset. Jag erbjöd honom att smaka blåbär som han glatt tog emot, stoppade i munnen och spottade ut. Nedrans rackarunge. Blåbär som är så gott! Det var lite pipigt och gnälligt ett tag. Han ville åka hem och förstod inte alls tjusningen med att sitta på huk i skogen och plocka blåbär som var oätliga. Men ”elak” mamma som jag är lät honom vara gnällig och efter…