AGGE,  MOI

När man släpper hämningarna straffar det sig.

Pollen i luften och jag är tröttare än en tröttmössa. Varje år samma visa, näsan är täppt, ögonen rinner och det kliar i huden. Attjo, prosit är de fraser som vi använder mest frekvent här på kontoret nu så ni förstår säkert att jag inte är ensam med mina pollenbekymmer. Men men jag tänkte trotsa det en aning nu och bege mig ut på en lååååångpromenad. Jag har nämligen haft en rejäl svacka i helgen och ätit alldeles för mycket gott vilket gör att jag nu ligger på minus med min veckobonus. Det känns inte så roligt och jag har bara i dag och i morgon på mig att skrapa ihop 14 aktivitetspoints. Dock är det verkligen inte omöjligt, bara en aningens kämpigt, svetten får lacka lite men i mål ska jag och sedan får vi se vad vågen visar på onsdag. Det kommer att vara en ganska grov ångest närvarande innan jag fått mitt resultat. Får vara glad så länge det inte visar plus. Hemska tanke.
Så det finns ingen tid att sitta här mer. Jag måste knata i en sisådär två timmar för att få ihop sju aktivitetspoints så ni förstår säkert själva. Det är tempo som gäller nu.
Jag har lärt mig läxan nu. Ska verkligen inte släppa taget så där igen. Aldrig. Skärpning på torpet. Vill inte utsätta mig för detta igen.
Men helgen har varit bra i övrigt och jag får se det som en engångsföreteelse till följd av väldigt roligt kalasande. För är det kalas så är det. 
Man fyller nämligen bara 1 år en gång i livet ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.