AGGE

Lånad och träffsäker.

Mamma och Pappa…

jag vill bara låna er en stund.

Visst är det häftigt att jag valde just er som föräldrar!
Om ni funderar riktigt noga och tänker på mig så kommer ni säkert också snart förstå varför. Alltså varför jag valde just er. Vi behöver varandra. Jag behöver er, ett tag. Och ni behöver mig. Så är det bara.
Se mig som ett långlån av en bok på bibblan. Ni får upptäcka mig sida för sida. Ni tolkar och tar in det som står i boken på just ert sätt. Ingen kan ersätta er. Ni är mina läsare..hahha. Men som sagt var…jag ska snart lämnas tillbaka. Jag ska klara mig själv. Det är det som är hela poängen. Jag behöver bara er en kort stund. Det är därför jag verkligen ber er att finnas här tillsammans med mig denna stund. Att vi hjälps åt att lägga en bra grund oss emellan. Att vi hjälps åt att skapa en så vacker relation som möjligt. Här måste ni bära huvudansvaret till en början. Jag kommer till er från framtiden och behöver hjälp att förstå hur det funkar här på jorden. Plötsligt så var det liksom bara ljust och så damp jag ner på ert bröst. Jag behöver er mer än ni någonsin anar. Jag behöver er kärlek, trygghet och ert tålamod. Tålamod att se mig växa och lära. Allt är så nytt. Jag vill inte medvetet illa så försök förstå mitt utforskande.
Rätt som det är så står jag där själv vuxen och redo att ta farväl. Jag kommer självklart att hälsa på er men ni kommer inte längre vara de viktigaste personerna i mitt liv. Jag kommer att finna nya vänner, jag kommer skapa en egen familj och då vill jag se tillbaka på er och tänka att jag vill kopiera en massa saker ni gjort med mig som barn, till just mina barn.
Så återigen. Jag finns hos er av en anledning, en liten stund. Låt oss tillsammans skapa något riktigt bra. Vackra minnen som jag kan få lov att sprida vidare, generation efter generation. För vackra minnen skapas av oss, ingen annan.
Kram / Från mig
Den här fantastiska texten hittade jag inne hos Micke som skriver helt underbart bra. Det känns som direkt från hjärtat och när jag läste det så insåg jag att det bara är att suga in tiden här och nu för snart är August en stor kille som inte vill ha mammas och pappas omvårdnad lika mycket. Han kommer att vilja stå på egna ben, precis som jag och Tobbe en gång ville. Så jag lånade texten och valde att lägga in en bild på August då det kändes mer passande. Det känns som att han har skrivit detta till oss. Sina föräldrar. Så pricksäkert är det. Gå in och kika på Mickes blogg. Finns mycket fina texter och kloka ord att läsa där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.