AGGE

Att hänga i lagårn.

I söndags vaknade vi till att regnet öste ner utanför. Det var grått och trist. Men siktet var trots vädret inställt på att ta sig till grannbyn för att kolla på kossorna som äntligen skulle få gå ut på grönbete. Jag antar att de brydde sig föga i väder och vind. De var bara genuint lyckliga.

Sagt och gjort, vi klädde oss efter väderlek och begav oss till grannbyn. Lilleman började första halvtimmen med att vara stum så fort vi stötte på bekanta men så snart vi kom in till kalvarna i ladugården för ett besök så släppte all blyghet och tveksamhet. Han klappade, pratade och gestikulerade hej vilt där inne bland alla fyrbenta djur. Några kalvar var ruskigt förskräckta över denna lilla tvåbenta varelse men de flesta väldigt fascinerade och nyfikna. Vad var detta för något som tagit sig in i deras hem. Vi spanade även  in mjölkroboten och dess arbete med kossorna. Jag lovar att det var en  förundrad liten blick hos busen. Det ord som mestadels hoppade ut ur munnen under vår vistelse var -titta, titta, titta….antar att han var rädd att jag skulle missa något av allt spännande som hände runtom kring oss.

2015-05-17 11.24.37

Kossorna hoppade och skuttade ut på grönbetet när dörren till ladugården öppnades och det syntes vad lyckliga de var. Och jag förstår dem. Sommarlovet hade ju precis börjat. Det är väl glädje om något. Långa lata dagar ute i friska luften, gott grönt gräs och solens strålar(vi ignorerar att det just nu är isvindar ute och vinterjacka på…sommaren kommer. Nån gång.), det är en riktig jackpott.

2015-05-17 12.34.56Trots regnet som öste ner och kylan så ville busen ha glass och så fick det bli. En riktig lyxdag med andra ord då vi först bjöds på bulle och mjölk och sedan smaskade glass. Ja, jag hade tur och fick resterna när ”tjakton” och de djupa vattenpölarna helt plötsligt lockade mer och gott var det.

Efter vår lilla fikapaus kan man tycka att vi gjort bondgården. Men icke. In till kalvarna och hälsa på igen. Och att se den lyckan som August utstrålade, det var värt de kalla fingrarna, den snorig näsan och allt regn som trillade ned från himlen. Han var så glad. Så sprudlande bubblig. Orden bara forsade ur honom i en rasande fart och jag hade fullt sjå att förstå och hänga med i allt han berättade.

Ja för honom, den lille busen, kan jag verkligen göra vad som helst. Det är som inga konstigheter. Det bara är så.

Och jag längtar redan till nästa års kosläpp.  För vilken fest det är!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.