AGGE

Att förnedra sitt barn.

1 September.
Höstens första dag.
Solen har värmt oss i dag och det har varit underbart att vara ute med barnen. När jag cyklade till jobbet i morse klockan 06:00 var jag rätt så ensam ute på Leksands gator, luften var frisk men ändock ljummen. Det var ren njutning att rulla fram i tystnaden.
Och i morgon gör jag om samma procedur innan det är dags för helg.

Min energinivå har varit långt under vad som, för mig, är normalt under några veckors tid. Jag är glad att jag tar mig igenom dagarna och fortfarande andas. Håller mig vid liv. Utför mina ”sysslor” och försöker finnas där för min omgivning.
Häromdagen fick jag en total dipp och stod på parkeringen utanför Coop och grät. Jag och Buse hade varit inne och handlat. Något som vissa gånger går bra och andra gånger mindre bra. Det är en ren chansning varje gång. Den här dagen var en mindre bra gång. Min skitunge låg på golvet vid bananerna och grät, högt och ljudligt, för att han inte fick öppna de inplastade bananerna i stället för att ta en banan som låg i lagom höjd för honom(barnbananerna i tunnan). Han var hysterisk.
Och hur ska en hantera detta?

Aldrig gå och handla med honom?
Låta honom ligga där och tycka synd om sig själv?
Låta honom få den där jägarns bananen som låg i plastpåsen för att få lugn?
Skrika åt honom att ”skärpa sig”?
Släpa honom längs med golvet och bara ignorera hans pip och gnäll?

20160731_122915Den här gången så valde jag att låta honom ligga där och tycka synd om sig själv medan jag lugnt plockade potatis. Allt gick bra. Tills en dam kom fram och skulle trösta Buse, något som resulterade i att han bara skrek högre. Till hennes förskräckelse. Sedan uttryckte hon bestämt sina åsikter om hur jag hanterade situationen. Och ärligt. Jag vet inte om det var rätt hanterat eller inte, det jag vet är dock att min Buse är inne i en riktig trotsperiod och dessa situationer uppstår rätt så ofta. Men hon ansåg att jag förnedrade min son genom att ta honom till affären när han var i detta skick. Ungefär som att jag hade gått in med en hysterisk unge i butiken och trodde att jag skulle kunna handla i lugn och ro. Eller så var allt lugnt och sansat tills dess att vi kom fram till bananerna. Dessa duster skulle en minsann ta hemma och inte ute bland andra människor. Förskräckligt var hennes uttryck.
I början försökte jag säga till henne i vilket stadie som min son är i men det ville hon inte höra på så därför så valde jag att efter en stund inta tystnad. Jag satte mig därför på golvet och tog upp Buse i knä och ignorerade henne så gott jag kunde. Men orden gjorde ont. Riktigt ont. Tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville bara försvinna. Bort, bort bort. Det gjorde så ont. Att få höra att jag som varje dag känner att jag inte är en bra mamma fick dessa orden kastade i ansiktet, att jag förnedrade min son…det blev bara för mycket.

Tobbe fick helt sonika ta en paus i sitt kvällsarbete och komma bort med bilen(vi skulle cykla hem egentligen) och ute på parkeringen så klarade jag inte längre av att hålla tårarna inombords längre. Så till allmän beskådan stod jag där och grinade. Men jag orkade inte bry mig. Det gjorde bara så ont i mig.

Och visst är det så att vi bor i ett land där vi alla har rätt till våra egna åsikter. Absolut. Dock kan jag önska att en del människor kunde hålla inne med sina åsikter när det kommer till saker som de inte har hela ”bilden” av. Möjligt att jag är aningens känslig men jag kan ta kritik men det här kändes faktiskt mer som någon form av påhopp.
Just nu försöker jag mest skaka av mig denna händelsen. Men nog ligger det och gnager inombords. Jag kan inte riktigt släppa det. Fast att jag vet att det är det enda rätta. Förmodligen kommer jag inte att lyssna på damens vänliga råd utan vi kommer att gå till affären och handla fler gånger. Jag tänker lite så här, visst kan jag stanna hemma och undvika att gå och handla med en liten trotsig kille.
Självklart kan jag det.
Men hur ska han då någonsin lära sig att en inte alltid kan få sin vilja igenom?

Ja. Så om ni någon gång behöver tips på hur ni ska förnedra era barn, kom till mig, jag lovar att jag ska lära er allt jag kan!!

Bildresultat för hjärta
KRAM// Fröken Hagström

12 kommentarer

  • Malin

    Att ha en åsikt ger en inte rätt att dela med sig av den. Jäkla kärring, du fick säkert ut för att hon inte lyckades trösta din son. Varför trodde hon ens att hon skulle kunna göra det. Jisses vilka människor det finns. Din buse älskar dig men just nu är han nog lite vilsen själv. Kram till dig.

    • Fröken Hagström

      Nej, du har så rätt Malin, alla får ha en åsikt men för den skull behövs den inte framföras till allt och alla…i alla fall inte som i exempelvis sådana här situationer.

      Men det är bara att försöka bygga upp någon form av sköld så att jag är lite bättre rustad till nästa gång, för är det något jag är säker på så är det att det kommer att ske igen…

      Kärleken övervinner allt och jag hoppas verkligen att dessa prövningar snarare stärker oss än separerar oss. Jag intalar mig det i af.
      Hoppas att du får en härlig helg tillsammans med de dina ❤
      KRAMAR//Fröken Hagström

  • Maria Tømmervold

    Ta det lugnt! Det händer alla föräldrar! Jag känner mig som en surfitta (ursäkta ordvalet) dagligen, jag mår skit över vilken dålig mamma jag är… Samtidigt beger jag mig ut ensam med fyra barn och handlar oavsett skick på mig… Iaf… I somras var jag och fyra barn till Konsum… Vi skulle handla mat till kvällen… Vi hade cyklat in så ingen satt i vagn.. Det spårade ganska snabbt och redan vid charken gav jag upp.. Min tvåa gallskrek hela vägen hem ”jag får ingen mat mamma”.. Jag hade lagt tillbaka det vi plockat på oss och gick därifrån. Oj oj oj vad folk tittade… Jag satte på mig skygglapparna och gick! Och ja, mina barn fick mat på kvällen och såhär i efterhand vet de att man måste vara lugn för annars går vi ut utan mat. Du är ingen dålig mamma! Du har en trotsig treåring i hemmet. Jag vet hur min treåring beter sig! ????

    Räta på ryggen och titta i ett hörn på spegeln om du inte kan titta rakt fram och säg högt ”jag är faktiskt en bra mamma”! Alla mammor har sina fel och brister… Men alla mammor har även sina styrkor! Trots psykisk ohälsa, eller kanske tack vare de?

    • Fröken Hagström

      Kära Maria, du är allt annat än en surfitta!! Jag är så imponerad av Er mammor och pappor med fler barn som får ihop vardagen med allt vad det innebär. Jag känner mig som en loser i jämförelse, jag har ju trots allt ”bara” ett barn…och jag får knappt ihop det. Hur gör då ni?
      Någon form av superskills måste ni banne mig bära på, det är ett som säkert!

      Hmm..ska öva på det däringa med spegeln, det är sannerligen inte min starka sida det är ett som är säkert men jag hoppas innerligt att du gör detsamma varenda dag, flera gånger om dagen!!! För du är en kick ass morsa!!!
      KRAMAR // Fröken Hagström

  • Ebba

    Fy! Det var det värsta jag hört. Ta inte åt dig????
    Du känner ditt barn bäst och jag vet att man väljer sina strider. Du gjorde helt rätt.
    Kram på dig!!!????

    • Fröken Hagström

      Nej, jag vet kära du att jag inte ska ta åt mig…men det gjorde så ont att få det spottat i ansiktet när jag redan haft en tuff dag på arbetet och sedan få som ett kvitto på att jag inte är en bra mamma. Men det är som det är, Buse överlevde och vi kom ut från affären efter många om och men(dock var skrik och gråtfesten ca 30 minuter lång, tjohooo!). I dag valde vi dock att gå in på ICA i stället med hopp att inte möta några nitiska tanter med rullatorer 😉

      Buse vill leka, när kan och vill ni?
      KRAMIS

  • Ingela Lindblad

    Känner inte er, men som mamma och förskollärare med 25 års erfarenhet av barn så kan jag säga att du gör helt rätt som inte ger efter. Du erbjöd ditt barn en banan ur barntunnan och sa nej till att öppna bananpåsen. Barnet testar ditt beslut genom att skrika, du står fast vid ditt beslut och låter lugnt barnet vara arg. Helt rätt! Visst hade du kunnat bära ut barnet ur affären men hade det löst något? Hade jag sett er så hade jag tänkt ” Yes, en förälder som sätter en gräns och står fast vid den på ett bra sätt!” Det är inte kränkande för ett barn att skrika och protestera, ingen har ju tvingat barnet att skrika. Barn mår bra av att få gränser och att få testa dem. Livet är ju fullt av regler som man måste acceptera, oavsett vad man tycker om dem. Stå på dig, fantastiska, kloka mamma!

  • Fröken Hagström

    Men hej Ingela!!
    Vad otroligt glad jag blir av att läsa dina ord, de värmer. På riktigt!!
    Just där och då i stunden med tanten/damens ord ringande i öronen så kunde jag inte tänka på annat än att jag är katastrofalt dåligt mammamaterial. Det sitter fortfarande i en aning men efter att få läst så många kloka ord så börjar jag känna mig lite mer säker på att jag gjorde det enda rätta i denna situationen.

    Jag vet, att om(snarare när) det sker igen så kommer jag att agera på samma sätt. För att det är sådan jag är. Och om denna situation med damen skulle inträffa igen så ska jag göra mitt bästa för att tänka på dina ord, upprepa dem som ett mantra och intala mig att jag gör det rätta!!

    Tack, tack och återigen tack!!!

    • Fröken Hagström

      Hej på dig fina!
      Den där utbildningen är väldigt bra, vi gick den när den var i Siljansnäs i våras, jag missade dessvärre två tillfällen men sambon var i väg och det var enormt givande att delta. Inte bara det som de tar upp i utbildningen utan även att få höra från andra föräldrar om hur deras dagar ser ut och vad de har för utmaningar 🙂
      Om du får tillfälle när åldern passar så tycker jag verkligen att du ska gå!!!
      Kramar/Ulrika

  • Anna

    Hoj
    Känner igen mig i så mycket som du skriver. Främst om vilsenheten O allt omkring relation till din lilla fina kille!!!

    Å svåra situationen när ni handlade, alla känslor ngt sådant för med sig! Man kan ha åsikt, men så många verkar inte ha förmåga tänka större!!

    Jag är med såååå vilse, massor sedan min snart 4 årige lille son anlände!
    Massa dubbla könslor!
    Å jag försöker verkligen få till föräldrarskapet O så svårt när det blir många olika svåra situationer som du beskriver så väl.

    Önskar dig all lycka med allt det du skriver om. Å stort tack f du delar med dig. Känns som så kloka och varmt mänskliga tankar O känslor som du beskriver.

    Sköt om dig, er! Massor.
    Hör av dig om lust:)

    Kram Anna
    En tidigare sprudlande tjej som numer är allt annat än sprudlande O inte förstår alla hur det blev så O hur uppleva ngt annat än nuläget!! Men som försöker ha hoppet uppe!!

    Å som får kraft läsa kloka igenkännande och varma inlägg som dina, även om ”svåra” och sorgliga också.

    • Fröken Hagström

      Hej Anna!
      Tack för att du tar dig tid att skriva till mig.
      Detta inlägget blev så uttömmande för mig att jag inte orkat öppna upp och göra fler inlägg förrän gårdagen kom. I bland blir det så, och jag funkar så att när min energi inte finns, ja då kan jag inte skriva om allt som rör sig inom mig. Det går bara inte.

      Men nu så. Nu har jag repat mig hyfsat i af.
      Att vara vilsen, det känns som att jag alltid kommer att vara det, oavsett om det är i mitt yrkesliv eller mitt liv som förälder och sambo. Men alla säger att det finns en ljusning så jag lever på det hoppet. Jag hoppas.

      Att det finns fler som mår som mig, det vet jag, ändock gör det så ont i mig när jag läser det du skriver för jag önskar verkligen att ingen behöver må så som jag gör…och jag önskar innerligt att du snart mår aningens bättre <3

      Massa BAMSE kramar till dig du fina//Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.