AGGE,  BABY

39+3

Den här dagen i graviditeten, 39+3, föddes Agge.
Det var 5 år sedan.
Han föddes en fredag morgon.
Beräknad födsel var kommande måndag.


Precis som nu.
Men denna lillkrabaten verkar trivas ganska så gott där inne.
Inga tendenser att vilja bryta sig ut vad jag kan känna då.
Det enda är att jag inte fått sova i natt för att illamåendet slagit sina klor i mig riktigt ordentligt. Hur jag än vred och vände mig så satt ”kräkan” i halsen. Hinken har varit jämte sängen. Om i fall att jag inte skulle hinna in till toaletten. Så det är det närmsta känning jag har haft.
Illamåendet.

Det som fick oss att åka in sist.
Men jag känner mig inte riktigt så illa som då, när jag konstant hängde över porslinstronen och förbannade den idioten(läs; mig själv) som placerat en citrondoftande toalettrengöringstablett i toaletten. Än i dag kan jag inte med den doften och jag kräks fortfarande när den doften når mig.
På riktigt.
Den sitter så fastetsad i minnet.
Så jag lärde mig något sist.
Och det finns definitivt ingen citrondoftande rengöringstablett i toaletten den här gången.


Så.
Status är att det inte känns på långa vägar som att det är någon bebis på gång.
Min magkänsla har länge varit att jag kommer att gå över tiden den här gången, om jag har rätt eller fel, det återstår att se. Men magkänslan är ändå magkänslan.

Men tänk.
Att för 5 år sedan(i gravidvecka 39+3) låg jag med en liten på mitt bröst och njöt av att vara mamma, att allt gått bra och att den lille med klockspelet var den mest perfekta skapelse jag någonsin mött.

26 april 2013.
Dagen då världens goaste unge kom till världen med full fart.
Han som nästa vecka fyller en hel hand, alltid ler med hela ansiktet och har alldeles för mycket tokigheter för sig. Som ger mig nya gråa hår varje dag med sin envishet. Vars ordförråd aldrig tycks ta slut. Han som ser finurliga lösningar i ALLT(så länge intresset finns kvar). En Buse som startar dagen aningen segt men som sedan inte verkar förstå att man kan stoppa och stanna. Som otaliga gånger säger ”ska bara” varje dag. Och dessa orden sägs såklart ALLTID när vi är på väg någonstans, har en tid att passa eller det är dags att krypa i säng. Något som startar x-antal fajter här hemma. Tyvärr. Men den här pojken han är verkligen vår lilla pärla. Trots alla ”ska bara”. Och det är inte ofta jag ser barn som kan leka på egen hand som denna Buse kan. Han går in i sin lilla bubbla och in i fantasins värld. Där han kan stanna länge. Killen som just nu lyssnar på Dua Lipa, Samir & Victor, Kaliffa och mer än gärna startar dagen med ”Just i dag är jag stark”. Samtidigt som han sätter på sig sin Hammarby tisha. Social som få. Vill alltid hälsa på och kolla så att alla mår bra och samtidigt få en chans att själv prata av sig lite. Han som har en sån stor empati och omtanke för omvärlden, människor och djur. Något jag verkligen ber för att ska finnas kvar för all framtid.

Detta är bara några ord om vår fina Buse.
Jag skulle kunna hålla på i all evighet.
Men en liten påminnelse till oss alla;
…tiden flyger verkligen i väg och det gäller att vi tar vara på varje dag.
Med start i dag!

Jag älskar dig sååå, min lilla envisa solstråle!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.