• INSIDE

    En tunn skör tråd…

    Godmorgon vintertid! Denna vecka/helg måste klassas som hysterisk och just nu försöker jag ladda upp någon form av batteri för att överhuvudtaget klara av dagen. I går var min kära lille son på strålande humör *not* och skrek åt mig i bilen på väg till Halloweenfirandet i bystugan att jag skulle dö och att han bara skulle bo med sin pappa. Jag skulle försvinna. En 3-åring vet inte vad det betyder. Jag vet. Men det gjorde ändå så himla ont. När jag kämpar med att hålla ihop som människa, fixar och donar, följer med på sociala evenemang fastän min dagsform inte är i skick att delta…ja, allt jag gör, det…

  • LIFE

    Snäppet värre…

    Bortsett från min vistelse på Hotell Gökboet under förra sommaren så måste jag erkänna att denna veckan har varit snäppet värre. Något jag inte trodde var möjligt men ångesten som jag har inom mig efter en veckas sjukdom. Alltså. Den går inte att beskriva. Om jag hade haft ork hade jag helt klart tagit en spade och grävt en djup, djup grop och hoppat ner i den för att så småningom, med tiden, ”komposteras” och bli ett med jorden. Allt för att plågas så mycket det bara går under så lång tid som möjligt. För de känslor som belägrat mig har varit ångest både i form av att jag är…

  • AGGE

    Drömmer mig tillbaka…

    En dag som den här när jag ligger hemma i sängen och ”tycker synd om mig själv” då är det fantastiskt att titta tillbaka på några bilder i från sommaren när vår lilla familj lånade ett barn, vid namn Eddie, för en dag och åkte till Furuviksparken för lite ”holabalo”. Och vilken dag vi fick. Helt fantastisk. Solen strålade, barnen lyssnade, djuren visade sig, karusellerna snurrade, maten mättade och humöret var på topp. Krokodilen var mäktig. Alldeles stilla, vi trodde alla att den var uppstoppad först men efter en lång stund så kom det en blinkning. Ett livstecken. Därefter alldeles stilla återigen. Som i en trans. Eller kanske bara så…

  • LIFE

    Jag ska ”bita i hop”. Egentligen.

    Det här med att vara hemma och vara sjuk, det är liksom inte riktigt min grej. Inte överhuvudtaget. Jag brukar alltid jobba, oavsett om jag har feber eller migrän, egentligen är magsjuka det enda som får mig att stanna hemma och det är av omtanke till min omgivning. Mig själv struntar jag blanka f*n i. Det är bara att ”bita ihop”. Det har jag alltid gjort. Men. I lördags kände jag att det var något som låg och lurade i kroppen. Jag gick en lång skön promenad på morgonen tillsammans med Fröken Svår före frukost. När jag kom hem, var jag trots raskt tempo, så frusen att jag var tvungen…

  • LIFE

    Time flies…

    Mitt senaste inlägg. Ja, det var som så fyllt av ångest att jag inte ens orkat logga in här på evigheter. Det blir som alltid mängder av tankar som cirkulerar och hur jag än  vrider och vänder på mig själv så får jag det inte till att bli bra. Mina elaka och nedvärderande tankar vinner dessvärre alltför ofta och det tar sådan kraft. Nu har jag dock repat mig ganska så bra. Känner mest frustration över denna damens agerande nu och jag vet i dag att jag gjort precis samma sak om denna situation med den lille mannen hade inträffat igen. Det är nog bara sådan jag är. Hård, rättvis…