• MOI

    Gör om. Gör rätt.

    Känslorna är så otroligt spretiga. Ena stunden känns det verkligen som om att allt är så lätt. Så enkelt. på väg i rätt riktning. För att i nästa sekund slå till mig hårt i ansiktet. Ett riktigt uppvaknande. Jobbet älskar jag. Det gör jag. Men beteendet är detsamma som förut. Jag har som inte lärt mig någon läxa känns det som. Samma tankesätt. Samma rädslor som hänger kvar. Samma dåliga samvete om jag inte hinner med allt som tänkts göra under dagens arbetspass. Samma rädslor att inte duga till. Samma samma visa. Om igen. Hur är det möjligt att jag bara fortsätter som förr. Vad svamlar jag om tänker ni…

  • MOI

    Prioriteringsdags.

    Vad gör ni om dagarna? Jag har haft turen att få spendera en del av min dag ute på Siljans is tillsammans med de små glädjespridarna och mina härliga kollegor. Solen strålade, himlen var blå, temperaturen perfekt och humöret på topp! Måste vara få förunnat att ha det så här härligt och som vi njöt. De lite större barnen passade på att rasta sina ben, som alltid är lika fulla i spring, och de mindre fick strosa i sin egen takt…alla nöjda och glada. ♥ Inom mig bubblar det av viljor och tankar som spretar både till höger och vänster, jag får som ingen ro. Arbetsidéer, hälsofrågor, DIY-projekt, familjeaktiviteter, matscheman, bloggtid…

  • MOI

    Sidenbandet som fällde mig…

    4 Januari 2016. Datumet och dagen för ett nytt kapitel i Fröken Hagströms liv. Jag har under många många år arbetat mer eller mindre dygnet runt inom restaurangbranschen. Arbetet har varit mitt liv. Men det har även blivit mitt fall. Sista dagen jag arbetade som restaurangchef, på den otroligt gemytliga restaurangen i Rättvik, hade vi ett stort bröllop. Förberedelserna hade pågått under en längre tid och uppgifterna tycktes aldrig ta slut. Dagarna försvann i en faslig fart och jag minns så väl att det skulle vara ett specifikt sidenband, efter brudens order, som såklart tog slut när det bara återstod ett fåtal kuvert. Vilket slutade med att jag fick jaga…

  • LIFE

    Lite, för att lätta…

    Kollade igenom mina bilder i telefonen i dag och insåg att det är mycket jag inte skrivit om, enbart för att jag prioriterat sömnen före att lätta på trycket. Bra eller dåligt? Ja. Det frågar jag mig varje dag. Under det senaste året har jag lärt mig att när jag successivt skriver ner mina tankar och känslor så blir inte smällen fullt så hård när den kommer och jag inte hinner parera. Det svider lite men inte mer. Ta som exempel en dag efter jobbet, efter en veckas tystnad här inne, då brast allt för mig. Då hade jag bitit ihop, kör med mitt ”face on” och inte ventilerat minsta…

  • INSIDE,  MOI

    Glad men saknar…

    Jag är fortfarande inte i fas med livet. Många tankar som far fram och tillbaka, splittrade och vilsna. Återhämtningen som ska ske under helgen är inte riktigt tillräcklig. Som det har varit de senaste veckorna så har mina helger gått åt till att andas. Mer än så har jag inte orkat. Något som gör ont i hjärtat för det betyder att min son och sambo inte får den uppskattning och närvaro från mig som de förtjänar. Så här i början av veckan så tänker jag att till helgen, till helgen då ska vi åka skridskor eller hälsa på någon… Där stannar tanken. Och jag känner mig så frustrerad över detta.…

  • MOI

    Tant har ont i ryggen, ajaj!

    Och så fick jag i dag bevisat för mig själv att jag numera klassas som gammal. Sorgligt men sant. En sanning som jag än inte har blivit riktigt kompis med men antar att det kommer med tiden. Acceptansen. Att jag inte längre är 20 år och purung utan några som helst krämpor. Någonstans inom mig hör jag en röst viska att vi kommer så småningom att bli vänner…men helt ärligt så är jag ytterst tveksam till hur det ska gå till. Jag menar, en är väl bara så gammal som en gör sig, eller? Forever young…I want to be forever young… Vad grundar sig då mitt konstaterande sig på… Jo.…

  • INSIDE

    När landningen gör ont.

    Himmel vad ont det gjorde att landa efter fredagens besök hos Psykolog Philip. Vi snackar alltså riktig kraschlandning. Utan fallskärm. Fredagen gick bra, jag lyckades hålla mig uppe utan större ansträngning men sedan hände något på natten. Jag blev orolig, började må illa och hade svårt att komma in i djupsömn. Lördagens morgon startade segt, jag kände att all energi runnit ur mig och jag försökte fundera ut en plan på hur jag skulle överleva dagen. Lusten till att göra något var som bortblåst och allt jag såg, hörde, kände eller tänkte lyckades bli till negativa saker gentemot mig själv. Som så många gånger förut. Men på sistone har jag…

  • INSIDE

    I morgon är det dags igen…

    Och så har en vecka passerat. Jag har verkligen inte hunnit med mentalt att dagarna liksom rusat förbi. Det kändes som i går jag satt här på plats i sängen och printade ner mitt inlägg om nuvarande hälsostatus. Vad sjuttsingen hände? Vart tog dagarna vägen? Jag har som ingen aning om någonting. Men jag vet en sak. Att i morgon är det åter dags att bege mig till Falun för att träffa Psykolog Philip. Vilket jag inte gjort sedan december månad någon gång. Så från att ha ett besök i veckan till ett uppehåll på nästan 2 månader samt att gå från heltidssjukskriven till att påbörja ett nytt jobb, heltid,…