• MOI

    Hollow Talk.

    Vaknade med förkylningen från h*lvete i dag. Jag skämtar inte. Bihålorna har återigen ”tjocknat” igen, halsen river och huvudet känns ungefär som att det ska sprängas snart. Så det kanske inte var så konstigt att jag kände mig ur fas i går. Vet ju att jag alltid reagerar med matthet i kroppen när det är virus som härjar inombords men tänkte inte så långt i går…trodde bara att det var sömnbristen som spökade. Så något maraton har det inte blivit av i dag. Däremot har jag registrerat varenda intag av mat som gjorts i helgen och det kommer att bli ett plus på onsdag. Det här går inte att rädda…

  • LIFE

    Första advent. Jo men visst!

    Första advent. Så mysigt med alla adventsljusstakar och stjärnor som lyser upp våra hem i det här kompakta mörkret. Spotifylistan med blandad julmusik som legat vilandes sedan förra året har dammats av här hos oss och spelas på repeat. Något som skänker ett skönt lugn och harmoni hos mig. Men längre än så har vi inte kommit i vår lilla röda stuga. Musiken kirrad men sedan blev det tvärnit. Jag skulle faktiskt mer än gärna vänta med att ha första advent tills nästa helg då jag ligger lite efter med pyntandet och ännu inte packat upp ljusstakarna/stjärnorna(!!!!!!) ur sina kartonger. Och det är så pinsamt. För är en sån här som…

  • LIFE

    Sammanställning ”so far”!

    Ni som följt mig ett tag vet att jag kämpar med min vikt. Detta främst efter att en medicin som jag fick ordinerad på Gökboet fick min vikt att skena uppåt. På mycket kort tid eskalerade det hela. Alla kläder växte jag ur och känslan för mig själv…ja, det är väl helt enkelt enklast att säga som det är/var: Jag äcklas av mig själv. Undviker allt vad speglar och skyltfönster heter, då bilden som möter mig är allt annat än vacker och smickrande. För en tid sedan fick jag avbryta medicineringen av Mirtazapin, det som fick mig att sova bättre men samtidigt vikten att öka. En avvägning som känns helt…

  • INSIDE

    På dagen fem månader sedan.

    Jag är en tänkare. Och när jag går in i mig själv. Så där riktigt, in i det innersta. Det som jag väldigt sällan öppnar upp. Inte ens för mig själv. Men när det händer, när jag väl är där. Då är det bara att stanna upp och låta tankarna yra runt och samtidigt försöka få tankarna och känslorna att samspela. En inte helt lätt uppgift. Men ändock rätt så behaglig. I dag kände jag. Helt spontant för att bryta morgonmönstret som jag och Fröken Svår levt med under några veckors tid när min energi varit nere på minus. Jag vet inte vad det var för speciellt just i dag.…

  • INSIDE

    Still trying.

    Vi fortsätter att kurera oss här hemma. Buse är krasslig. Kräks om han äter mat. Därav lever han just nu på festis, vatten, kanelknäcke och glass. Lite som att ha lördag hela veckan. Men det får vara så. Är en sjuk så är en. Inget att gaffla om. Huvudsaken något slinker ner i magen på krabaten och då främst vätskan. Min lilla skrotunge. Så då förstår ni säkert att aktivitetsnivån är lagd på en väldigt låg nivå här hemma. Och det är så det har sett ut de senaste dagarna. En Buse med krånglande mage och hans mamma med sin mer eller mindre alltid krånglande mage som inte är av…

  • MOI

    Varför göra rätt?

    Det är lite mycket nu. Jag hinner varken tänka eller känna efter. Har svårt att sova om nätterna. Därav förklarligt trött som ett ** om dagarna. Försöker just nu bara hålla i hop mig själv så gott det går. Samtidigt som jag vet att det är helt fel taktik. Ungefär ganska precis tvärtemot vad som är rätt för mig. Jag borde. Ja, jag borde stanna upp, reflektera och sakta ner.  Bara göra det mest nödvändiga. Tänk. Att det är så svårt att lära såna här gamla hundar som mig att sitta. Vissa dagar känns det sannerligen som ett hopplöst fall. En surig gammal tik kan du sannerligen inte göra vad…

  • LIFE

    Vad är det som händer?

    I dag är en sådan dag som det inte finns ord. Innan jag gick och lade mig i går kväll efter en trevlig kväll hos finaste vännerna så följde jag med missmod händelserna i Paris. Känslan jag fick inom mig var fruktansvärd. Jag kan verkligen inte förstå hur mycket ondska vi har runt omkring oss. Visst har jag alltid vetat att den finns. Självklart. Jag är inte blind. Men jag har nog inte riktigt tagit in det och orkat hantera att den är så omfattande. Jag har kanske undvikit och inte velat inse hur illa det verkligen är. När jag lade ner telefonen för att sova i går natt, så…

  • LIFE

    Fredag den 13:e

    Jag vet inte ens vad jag ska säga. För över två timmar sedan så åkte mina pojkar i väg och jag har intagit min magmedicin. Just nu håller den på att verka och under tiden har jag blivit sittande. Framför barnkanalen. Jag har som inte kommit mig för att byta kanal. Visst jag gillar tecknat. Det gör jag. Men jag tror att den egentliga orsaken är att jag känner en sorts närvaro av Buse när jag hör de välbekanta rösterna på tv. De som han, när han är hemma, gladeligen kommenterar, dansar och skrattar till. Jag känner saknad. Min lilla skitunge som kan reta gallfeber på mig. På riktigt. Men…

  • INSIDE

    Min nya hobby?

    Min sömn har helt slutat fungera. På dagarna är jag sopslut. Energilös och lustlös. När kvällen sen kommer övergår jag till någon form av ”komaliknande” tillstånd. Och vid sänggående, oavsett tidpunkt, så börjar det att snurra. Runt. Runt. Tröttheten är ständigt närvarande, oavsett tid på dygnet. Men det går bara inte att sluta ögonen när det väl är dags. Jag vet inte om jag är rädd för något. Eller om kroppen bara är i ett så stressat tillstånd och helt enkelt inte kan släppa taget. Släppa kontrollen och slappna av. Låta det som sker, ske. Att kontrollbehovet inom mig har gått in som en autopilot och tagit över nu när…

  • INSIDE

    Läget?

    Jag känner mig som en bomb. Redo att explodera. Det enda som saknas är stubinen och elden som krävs för att tända. Hela jag är så fylld med känslor och tankar. Sprängfylld. Och jag känner mig fruktansvärt uppgiven. Jag har i dagar tänkt. Funderat. Vridit och vänt på allt inom mig. För att försöka förstå. Finna formuleringar. Hitta orden som jag vet måste ut. De som jag inte orkar bära inom mig allt för länge. För jag lärde mig i somras, att om jag inte ventilerar, då slutar det inte bra. Då hade jag turen att bli sedd, när det var som värst. Jag hade turen att bli uppfångad, när…