• AGGE

    31/8 2013

    Jag älskar verkligen den här bilden som min älskade ”syster” Lisa har tagit på mig och August. Det känns som i går. Men på dagen är det precis två år sedan. Vår lilla älskade gosse. Klädd i Masdräkten, speciellt uppsydd av kära Karin från Älvdalen. Det är alltså två år sedan som vi träffade prästen, familjen, gudmor Camilla, gudfar Martin, släkten och alla fina vänner uppe vid slogboden här i Ullvi. Med en helt fantastisk utsikt, som är svår att inte hänföras av, där valde vi att ha dopet för vår son. Vår förstfödda. Vår älskade lilla Buse. Jönses Olov August. När jag ser denna bilden, då förflyttas jag tillbaka…

  • LIFE

    Jag måste.

    Inget nytt här. Bacillerna härjar runt inom mig men jag börjar känna mig en aning piggare. Dessvärre är hostan en riktig retsticka som jag hoppas avlägsnar sig pronto. Jag kan inte direkt påstå att vi är goda vänner. Och vi kommer aldrig att bli heller. Jag som aldrig rökt ett bloss i hela mitt liv låter som en gammal kedjerökare där lungorna sagt tack och hej för länge sedan. Men, som tur är fallet inte så. Så i dag har det inte varit många knop här hemma. Någon tvättmaskin, läst ut en bok, påbörjat en annan, löst lite korsord och blandat det med lite ångest över att veckans läxa inte…

  • LIFE

    Zombiestatus.

    Jo men visst. VAB i fredags med Buse resulterade i att mina bihålor började strejka under lördagen och i natt kom skiten på riktigt. Hosta, halsont, snor i mängder(glamouröst jag vet), feber och bihålorna. En smärta som inte är av denna värld. Det gör till och med ont i tänderna. Sov tyvärr inte många minuter och var mer död än levande i morse. Och jag som skulle åkt till min kära mor och umgåtts i dag. Typiskt. I stället har jag agerat som Jönsesgårdens alldeles egna zombie. Utmattad. Med en Buse som är frisk och nu har energi i överflöd och en sambo som slitit med altanen. Vilken härlig kombo. Tjohooo!…

  • LIFE

    Fredagspromenad.

    Jag hade en plan i dag. Att vandra i Rättvik tillsammans med Grynet. Avfärd tidigt då jag ville komma hem lagom till lunch. Ja, det var planen. Men det gick inte riktigt som planerat. Busen vaknade i går kväll, otröstlig. Sov sedan i vår säng, det lilla han sov vill säga. Och det var oroligt, snorigt och feberyra. Japp. I dag har Buse varit hemma med mig. Feber, ont i halsen, SNORIG och allmänt ur form. Loj. Inte den Aggelito vi är vana vid. Han har endast haft två önskemål i dag och det var att åka bil och åka vagn. Så därför packade jag in oss i bilen och…

  • LIFE

    Veckans samtal. Vecka 35.

    När jag var hos PsykologPhilip i går så pratade vi mycket om min prestationsångest. Att jag alltid måste högprestera för att duga som människa. Och det tar såklart ut sin rätt. Inga konstigheter. Och det är såklart en av orsakerna till att jag är här och nu. Långt i från min normala levnadsglädje och ork. I alla år så har jag någonstans inom mig byggt upp mina egna krav så till den ringa grad att det aldrig är bra nog. Kraven har varit långt över vad som kanske efterfrågas och har jag inte nått det absolut bästa möjliga, då har det varit katastrof. Alltså för mig. Jag som är en…

  • LIFE

    Veckans resultat. Vecka 35.

    Tidigt i morse så ställde jag mig på den fruktade vågen, det var ångest. Förra veckan glömde jag bort det för besvikelsen var så stor. Hade gått upp i vikt trots att jag skött min kost. Därför var jag livrädd att medicinen fortfarande skulle sätta käppar i hjulet för mig, sänka mina möjligheter att komma tillbaka. Men det var tur att jag gjorde det. Alltså, att jag ställde mig på vågen. Piuuuhhh!!  För första gången på, vad som känns som en evighet, så rör sig diagrammet ner. Och mer ska det bli. Det känns som att det är på gång nu. Jag vill så gärna kunna ha mina kläder och…

  • MOI

    …finito…

    Efter ytterligare en natt med lite sömn, en långpromenad och samtal med PsykologPhilip är jag nu helt slut. Utmattad. Det finns inga ord. Så i stället bjuder jag på mina favoriter; Coldplay. Kan aldrig bli fel. Aldrig. A sky full of stars.

  • HEALTH

    Favorit i repris med bästa vännen.

    Vi körde en favorit i repris i dag. Jag och Grynet. Min bästa vän. Som alltid finns där, även om det vissa dagar är väldigt buttra miner. Men hon finns där. Och hon är bara den bästaste bästis jag kan ha -min skatt! Runt Alviken tillsammans. Kände mig piggare i benen. Som att de börjar vänja sig vid rörelse igen. Något som varit saknat under tiden av ofrivillig hotellvistelse och efterföljande oförmögenhet att fånga dagen. Och jag märker att vissa dagar så är det betydligt tyngre än andra att ge sig ut på promenaderna. Som om jag någon gång ångrat att jag gett mig ut. Knappast. Ändock kan det vara…

  • INSIDE

    Och så kom det ett MEN…

    Jag hade, som ni säkert redan läst, en fantastisk förmiddag i går. Det var ren njutning och härligt att få vara Ulrika för en liten stund. Vara bara jag. Eller åtminstone försöka väcka den Ulrika till liv. Den som legat gömd långt där inne under så många år. Skaka av dammet och på darriga ben försöka vara jag. Vem det nu är. Men jag hoppas innerligt att det är en människa som jag tycker om och som låter själen leva. Dock så skulle jag komma till ett MEN angående min fantastiska förmiddag i går. Här kommer det. MEN då min förmiddag är ”rosa fluff fluff”, så är min eftermiddag ”femtio…

  • MOI

    Fantastiska, magnifika djur.

    I morse var jag uppe innan tuppen, redo för avfärd med cykeln klockan 07:00. Luften var frisk. Gräset var täckt av dagg. Det kändes att det skulle bli en vacker dag. Solen började vakna till borta i horisonten. Det var endast jag som var vaken. Inte en bil. Inte en människa. Inte ens ett djur syntes till. Mötte upp Ebba och vi trampade ut till Vargnäs för att släppa ut hästarna och mocka. Eller, ja, jag gjorde inte så mycket. Mer än att gå ut med en liten söt ponny, prata och mysa med den svarta lilla sötnosen, stallkatten Gösta. Efter att ha insupit lite stalldoft så trampade vi vidare…