• GRYNET & TOBIAS

    Tobias har varit sjuker.

    För en och en halv vecka sedan så lämnade jag min lilla skrutthund Tobias på kontoret där han skulle hänga tillsammans med Martin(arbetskollega) under tiden som jag skjutsade svärmor till sjukhuset i Falun. Allt för att han skulle slippa den tråkiga resan i en varm bil och som även skulle innebära väntan i bilen under tiden som vi var på sjukhuset. Efter någon timme så ringer Martin och berättar att Tobias har kräkts flera gånger. Och det var bara början. De efterföljande dagarna så kräks Tobias hela förmiddagarna men när kvällen kommer och vi åter är hemma från arbetet, ja då äter han upp frukosten som ligger kvar i matskålen…

  • MOI

    Ingen träning = Låg Ulrika.

    Måndag.  Solen skiner men molnen lurar runt hörnet. Smyger sig närmre och närmre. Vi befinner oss på kontoret. Barnet sover. Hunden sover. Arbetskollegan gör det han ska. Och så jag. Jag sitter här. Hade en hög arbetseffektivitet på förmiddagen men nu är jag nere för räkning. Orken försvann och det enda jag kan tänka på är att äta lite scones, vila i hängmattan och bara vara. De där dagarna har kommit lite mer och mer på slutet. Dagarna där orken inte existerar. Men jag har kommit på orsaken. Jag har inte ”hunnit” träna. Och som ett brev på posten kommer såklart mina mindre bra dagar då.  Jag vet om orsaken…

  • MOI

    När orken försvinner.

    Någonstans på vägen tog min energi slut. Jag harvar runt på sparlåga och orkar varken tänka framåt eller bakåt. Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Någonstans försöker jag se ljuset men när det kommer negativa besked och tråkigheter var dag, ja då är det lätt att man gömmer sig i mörkret.    Tacka gudarna för min lille solstråle som lever lyckligt ovetande om det brutala livet. Och jag lovar, att jag kommer göra allt jag kan för att han inte ska behöva uppleva alltför många, alltför tidigt. Tråkigheter hinns med de också. Jag bara vet det. Vissa får törnarna tidigt och vissa får vänta lite längre. Men jag ligger…